ZnickZnack

Jodå. Tv4 kom förbi i Stormark idag och givetvis blev jag framputtad till mikrofonen. Vet inte riktigt vad jag
svamlar om, men det lät väl rätt okej i tv…?

Nä, jag snackar inte hår. Snarare inlägg. Jag tycker jag blivit mer långrandig på sistone. Ja, jag har skrivit ganska mycket i sommar och det har varit roligt. Frågan är om det är någon som läser? Ibland får jag kommentarer, men för det mesta är det rätt tyst. Är det ett tecken? På vad? Och ska jag bjuda in fler läsare? Vad ger det? Jag skriver inte om mode, politik och det som går hem på ”bredden”. Jag skriver om det som kommer in i skallen och pockar på uppmärksamhet. Trendigt eller ej

Tja, man har bloggkriser då och då. Det är väl en del av livet…

När jag och MrD anlände på festivalområdet igår träffade vi ganska snart K&L. De var så upprymda för de hade varit hos en tjej, några tält längre bort, och hon sysslade med energiöverföring och kunde avläsa människor. Ja, de var övertygade för hon hade sagt en massa sanningar om hela familjen. Fyra personer som alla kände sig träffade av budskapen. Vad mer behövdes för att väcka min nyfikenhet? Inte mycket Jag gick dit och ställde mig i kö.

Det tog en stund, men till slut blev det min tur. Jag fick sätta mig på en stol och hon ställde sig bakom mig med händerna på mina axlar. Efter en stund satte hon sig bredvid mig och lade en hand mitt på bröstet på mig och den andra mellan skulderbladen. Jag kände till att det var sk reikihealing hon jobbade med. Jag har själv gått kurs i det, del 1, och visste vad det innebar. Även om jag sällan utövar det nuförtiden. Vet inte vad jag förväntade mig av henne, men det var skönt att bara vara och ta emot.

Det hon sen sa åt mig var både märkligt och retsamt. Hon avläste mig ingalunda på samma sätt som den marknadsförande familjen berättat om. Nix pix. Det var raka rör. I korthet sa hon:

1. att jag tyckte om och gärna testade nya saker.
2. att jag tyckte om ”nybörjarturen” det ofta innebar.
3. att jag sedan tyckte det var svårare att fortsätta utvecklas, men svårigheten var en illusion.
4. att jag var en lagspelare.
5. att jag trodde mig behöva ”laget” för stöd och uppmuntran på min väg mot målet.
6. att jag behövde komma till insikt om något som skulle kunna svida lite, något jag undvikit att se i många år.
7. att jag nu var full av frågetecken över vad hon menade

Jag var visserligen förvirrad över det hon sagt och över att hon såg min förvirring, som jag dessutom försökte gömma mig bakom. Hon var något på spåren. Var tvungen att fråga E när vi sammanstrålade en stund senare. Hon var lika rakt på sak (vilket jag hoppades på):
– Men du gör ju aldrig det du ska! Försöker smita undan och hitta på en massa annat. Lyssna på hjärtat och följ den vägen. Ödsla inte tid på sidospår.

Okej. Jag kapitulerade. Vet inte om jag nått den svidande sanningen, men insåg åtminstone att jag ofta gör annat än det jag helst vill. Varför? Jo, jag kan ju tänkas vara duktig på det och vad händer då? De flesta passioner har jag övergett när det börjat brännas: teatern, designen. Inte sången än eller skrivandet, men jag sätter käppar i hjulet för mig själv. Hittar på ursäkter, gör annat, undviker att söka sånger och plugga text till sångkursen, surfar eller bloggar istället för att skriva något annat och nytt.

Å andra sidan är detta min väg. Mina val. Att jag ser mönstret, att jag saboterar för mig själv, är ju bra och då borde jag kunna ändra det. Jag har ju skrivit om det förut på bloggen och därför börjar väl poletten så stort att falla ner. Det kan mycket möjligt vänta en större polett i kulisserna, men då får den göra entré när det är dags. Jag ska plugga sångtexter jag! Och bloggande är också ett skrivande. Eller hur, laget?

Ja, jäsikars! Det var en ny version. På flera sätt. Den här är regisserad av Guy Richie och han är väl mest känd för att ha varit gift med Madonna. En film som dock nämns i samband med honom är debuten Lock, Stock and Two Smoking Barrels. Den har jag inte sett. Tror faktiskt inte jag sett någon av Richies filmer. Förrän nu.

Min första tanke är att detta är väldigt likt något annat jag sett, men vad? Dracula kanske. Och Fight Club. Ser även influenser från Delicatessen och Chaplin, som för övrigt spelades av Robert Downey Jr. Downey Jr återses här som Sherlock himself. Han är bra. (Både som Chaplin och Sherlock. Finns många likheter mellan dem…) Relationen Watson-Holmes är intressant och kemin stämmer fint mellan skådespelarna. Det är filmens behållning i min mening. För det är en okonventionell och otraditionell Sherlock Holmes vi får möta. Det finns mycket o- i den här berättelsen, men det är inte alltid som det uttrycker något bra.

Jag har egentligen svårt att skriva om filmen. Vad handlar den om? Tja, en uttråkad Holmes som löser ett fall. Tror han. För sedan visade det sig att han hade fel. Fallet var inte löst. Brottslingen befann sig fortfarande på fri fot. Då dras han och Watson in i en härva av djävulsdyrkande män som söker världsherravälde. Ja, en i första hand. En lord Blackwood som skrämmer alla i sin väg och vill ge sken av att besitta övernaturliga demoniska krafter.

Watson står i begrepp att flytta ut från ungkarlslyan han delar med Holmes. Den stundande förlovningen med kärestan Mary hotar att avsluta ett gott parterskap. Partners in crime… Och Holmes är inte snäll. Gör sitt bästa för att skilja de unga tu ifrån varandra. Turligt nog är Mary en smart och inte alltför mähäig kvinna. Hon förstår vad han sysslar med, men är klok nog att inte förbjuda sin fästman att umgås med deckargeniet.

Mary är en av två vettiga kvinnoroller i filmen. För tidperioden får de lov att vara ovanligt självständiga, företagsamma och intelligenta, men de dränks nästan i mängden karlar som florerar runt om dem. Holmes kvinnliga motsvarighet Irene är en frisk fläkt. Och en brottsling. Hon jobbar åt hans ärkefiende, professor Moriarty, men honom får man inte se mycket av och det är inte svårt att lista ut att det kommer en tvåa och en trea och… 

Filmen är underhållande och skådespelarna duktiga. Ändå känns det tunt. Precis som ett pilotavsnitt. Vi får möta så många karaktärer som möjligt och se alla miljöer, detaljer, egenskaper och vad som nu behövs, för att vi ska kunna följa med i de andra avsnitten. Vi känner Holmes och Watson, deras relation, Mary och mrs Hudson, Londons gator och så planteras förstås professor Moriarty. I övrigt ett par explosioner och några slagsmål. Holmes underliga vanor. Slapstick i stil med Chaplin. En skum gåta. Voilà!

För all del, filmen ger lite förströelse för stunden. Perfekt för en söndag kväll. Längre? Knappast.

Ursäkta den något provocerande rubriken, men igår hyrde vi film och lockad av doften köpte jag lite blandat smågodis. Som sig bör. Eller vad det heter… Jag brukar undvika godis med gelatin, men det fanns några sorter jag stoppade ner i påsen ändå. Och så lite choklad på toppen. I kassakön skämdes jag nästan för min godispåse, där endast bottnen var täckt, för framför mig stod en ung människa med en proppfull påse. Hon skulle visserligen dela med sin pojkvän, antar jag. Och helt full var väl inte påsen. Tillräckligt full för att imponera på mig

Jag åt drygt hälften av mitt godis och slängde sedan resten. Med påse och allt. Fy tusan så äckligt!!! Det är förstås en komplett illusion, men jag tycker på något vis att de flesta chokladkakor eller -godis känns nyttigare. Som att det innehåller aningens mindre fabricerade ingredienser. Man kan ju faktiskt botanisera bland relativt rena chokladsorter idag. Fast godis som godis. Det är väl aldrig nyttigt i större doser.

Undrar strax innan läggdags om vuxna alltid varit så här roliga? Så roliga som vi är i min generation och yngre. Facebookgenerationerna. Tokiga bilder och ännu knäppare inlägg. Humor på hög – och låg – nivå. Lek och glam. Var kanske vuxna förr mer seriösa och saknade tid att leka som vi?

Ja, visst låter det lite roligare än att bara skriva att vi grillade?

För den oinsatte är förresten Trästocksfestivalen en årligen återkommande musikfestival här i stan. Den började som ett forum för lokala band, för att de skulle få spela live, och har vuxit till att bli en festival av rang. En av få gratisdito av sitt slag! Så vitt jag vet. Jag är knappast deras största fan, men jag brukar försöka mig på ett besök varje år. Åtminstone en av dagarna. Den då det regnar minst

Ikväll bjöd M & N på grillparty på Prästbordet/Brännan. Vi fick förvisso ta med det vi ville grilla, men potäter och sallad fanns på plats. Jag hade lyckats väl med min laxmarinering och foliepaketen med potatis, zucchini, lök, tomat, vitlök + div kryddor och olivolja. Mumsfillibabba! Och mätta blev vi! Och blåste gjorde det. Och regnade. Typiskt Trästocksväder.

När de blev tal om att dra sig mot festivalområdet, då schappade jag och Mr D. Min garderob för kvällen var på tok för klen. Det krävdes fler tröjor och bättre skor. Vinden och regnet hade förvandlat den ljumma kvällen till kall och fuktig. Fast vad gjorde det?! Som vanligt var ändå förfesten roligast

Dessutom var det kul att få möjlighet att köra Passaten för en gång skull…